Nästa vecka kommer vår nya kollega Nicolai till kliniken från Stockholm för att påbörja sin legitimationspraktik. För nästan exakt tjugo år sedan var det jag som gjorde samma resa. Tjugofyra år gammal och alldeles nyexaminerad från Naprapathögskolan flyttade jag ner till Skåne och började jobba på Lunds Naprapatklinik. Jag hade blivit erbjuden en tjänst av Susie, som hade startat kliniken några år innan (1996) och jag kände att det skulle bli en bra början för mig som naprapat, med en duktig och lugn handledare och mentor vid min sida. Det handlade om personkemin och känslan på kliniken. Den tilltalade mig. Den var välkomnande och lugn och harmonisk.

Men vägen hit var inte alls självklar, jag hade tänkt att jag skulle bli kvar och starta egen klinik men efter att ha fått mer inblick i verkligheten för naprapaterna i Stockholm med en överetablerad och oerhört tuff marknad valde jag att i lugn och ro lära mig yrket ordentligt istället för att få armbåga mig fram i hård konkurens.

Efter 4 års utbildning har vi en bra start på ett fantastiskt fint yrke men det tillkommer ett års praktik innan det går att ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen, varav 9 månader är hos erfaren legitimerad naprapat och 3 månader är i den offentliga sjukvården (tex på ortopeden, neurologen, reumatologen, vårdcentralen). Det är också mycket kvar att lära sig trots en lång utbildning (totalt 5 år) och mycket handlar om att träna in alla teknikerna, öva upp patientmötet, få självförtroende vad gäller att leda patienten genom rehabiliteringen osv. Jag var osäker som nybörjare men jag fick bästa tänkbara start med mycket pepp och guidning in i yrket. Det har jag alltid burit med mig och nu när rollerna är ombytta och jag ska handleda nyutbildade, så tänker jag tillbaka på hur bra hjälp jag fick och hur tacksam jag är för det.

Det har genom åren blivit några legitimationspraktikanter hos oss på Lunds Naprapatklinik varav Mathilda och David är två som sedan blivit kvar. Det är en svår konst att rekrytera medarbetare och ibland har jag fått åka upp till Stockholm för att prata med sistaårselever och presentera kliniken men många gånger handlar det om kontaktnätet jag har inom kåren och att vi kollegor på olika kliniker hjälper och tipsar varandra. Det handlar om fingertoppskänsla vem som passar in på kliniken och hos oss och jag har genom åren fått in en bra ”magkänsla”. Det var faktiskt en lärare på Naprapathögskolan som sa till mig att det först och främst handlar personlighet och att personkemin passar när en rekryterar en ny medarbetare, det är klart viktigare än att få tag i ”kursettan”. Att få medarbetaren skicklig hänger sen mycket på handledaren.

En annan viktig aspekt att ha i åtanke i den här processen är att den nyrekryterade ska passa in bland klinikens patienter och klienter. Det är oerhört viktigt att det är en ödmjuk och lyhörd person, villig att lära av erfarna naprapater. Det är ett stort ansvar för alla parter att en rekrytering ska bli bra.

Jag ser det som ett privilegium att få hjälpa någon ut i vårt yrke. Det är dessutom väldigt givande att diskutera patientfall, ha workshops mm. med någon nyutexaminerad, det ger stor inblick i vad som lärs ut på skolan just nu och du blir själv lite ”upp to date” av det. Så det är positivt för alla parter att jobba tillsammans och hjälpa varandra framåt och att vi alla blir bättre och starkare av det som klinik. Sammanhållning är a och o på en liten arbetsplats.

Vi har dessutom precis blivit klara med vårens medarbetarsamtal. Det är alltid lite pirrigt att sätta sig ner med var och en av sina medarbetare och se var samtalen bär hän. Det var mycket givande, om än otroligt olika, samtal. Det fångar verkligen hur vi kollegor, kompletterar varandra både som personer men också våra olika inriktningar som naprapat. Vi har pratat om framtiden och hur vi ska fortsätta bygga och utveckla kliniken och även fortsätta att trivas tillsammans. Vi har många spännande projekt på gång som jag får berätta mer om vid annat tillfälle.

Vänliga hälsningar Sara