Jag måste bara tipsa om ett av mina absoluta favorit-löppass ända sedan barnsben: obanat. Det betyder att du springer off trail; rakt ut i skogen, utanför stigarna eller på en och annan djurstig. Det är roligt, varierat, vackert och utmanande för hela kroppen. Du stärker fötter och får fin balans, du varierar steget och får lyfta massor på benen så det blir ett bra teknikpass och så kan det bli riktigt pulshöjande om du hamnar, som jag idag, mitt ute på en klaffsig myr.

Jag hade svårt med motivationen i morse och var inte sugen på ett vanligt söndagslångpass när jag kom på att det var länge sen jag sprang just ett sånt här pass; obanat.

Det passar perfekt för en kall och tråkig majdag, så som mitt i kallaste vintern liksom en skön sommarkväll. Jag älskar att bara springa precis dit näsan pekar och dit du har lust. Att bestämma sig i sista stunden om att svänga till vänster eller uppför den där kullen med den fina boken. Det är alldeles underbart att bara följa en liten djurstig rakt ut i skogen, skrämma upp några fasanhönor och se var jag hamnar. Ibland blir det ungefär där jag tänkt mig men många gånger förundras jag hur jag kunde hamna där jag hamnade. Ungefär som när jag plötsligt var mitt på en myr vid Vättern. Tur att jag hade systerns hund med mig som sällskap för det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig och det var kallt och mörkt. Då tog jag faktiskt stjärnhimmeln till hjälp för navigering!

Det är ett skönt pass när du är trött i huvudet för du kan improvisera helt fritt och bara springa efter hur skogen ser ut precis framför dig. Det går lätt att variera tempo efter humör o hur naturen ser ut. Ibland måste du nästa krypa under några grenar och ibland får du hoppa över stockar och stenar.

Om jag vore bättre på karta o kompass skulle jag ha med sådana men nu tar jag och kollar på en karta innan jag sticker ut. Jag kan välja ett område där jag hittar hyfsat bra eller där jag vill utforska lite mer men då brukar jag välja ett område mellan lite olika vägar så att jag vet var jag hamnar i alla olika riktningar. Sen är det bara att kuta på! Tips är att ta med vatten, telefon och en elastisk binda. Bara för säkerhetsskull för det är riktigt tråkigt att stuka foten och inte ha en binda med sig. Det kan vara långt hem! Telefon är ju alltid bra och extra skönt om du måste ringa efter skjuts om det blir helt fel vid navigeringen..

Det här passet skulle jag säga passar precis alla. Om du är nybörjare så kan du ta det som ett gå/springpass där du blandar gång med löpning. Är du mer van löpare så kan du köra 1-1.5 timmes varierat tempo och underlag. Jag lovar att du kommer älska det!

Tips är att ta med en kompis både för sällskap om navigeringen inte går helt enligt plan men också för att turas om att leda, det blir lite rolig ”följa John” lek över det hela.

Som naprapat måste jag också förklara lite mer om fördelarna med det här passet och det är ju som jag skriver väldigt bra som styrketräning för fötterna både preventivt för att inte stuka fötterna lika lätt men också som rehabilitering om du har stukat fötterna mycket eller andra problem med fötterna.

Balansen är oerhört viktig vid löpning och det är en stor utmaning just vid ett sånt här pass. Det är mycket stockar och stenar att hoppa över, ojämnt underlag och du lär märka att du får jobba mycket med hela kroppen. Du kan till och med få träningsvärk i bålen!

I och med att du får lyfta så mycket på fötterna för allt ris, rötter och stenar som finns i skogen så aktiverar du också steget mycket bra. Du jobbar mycket med höftböjaren som kan vara trött och svag på en hel del löpare. Du varierar steglängd och frekvensen på löpsteget mycket mer än om du springer ute på en större stig eller väg.

Det är ett skonsamt, varierande, jobbigt pass där du kommer nära naturen och får uppleva mycket mer än på stigarna och vägarna. Dessutom är det förbaskat roligt!

Lycka till!