Hösten är nog faktiskt min favoritårstid. Varje varm och solig dag känns som en bonus som jag gärna vill ta till vara på genom ett dopp i havet eller en löptur efter jobbet. Färgerna är fantastiska och den krispiga luften är frisk och härlig.

På en höstig skogstur frågar en av mina löparkompisar ut mig om ”gubbvad”, vad är den riktiga diagnosen egentligen? Och vad kan vi löpare göra åt den där sura gubben i vaden, om han dyker upp? Eller hur ska vi göra för att han inte ska dyka upp? frågar hen. Jag börjar berätta och kommer på att jag borde skriva om det i bloggen.

Det är faktiskt inte så lätt som det låter, det finns inget snyggt latinskt namn. ”Gubbvad” är ett samlingsbegrepp (eller ”slaskdiagnos”) för en akut uppkommen smärta i vaden. Egentligen är det en mängd olika diagnoser för vaden: små muskelnbristningar, en sträckning, en muskelkramp eller överbelastning av den djupa vadmuskulaturen till exempel på grund av en tidigare skada eller för snabb ökning av belastning i förhållande till tålighet i muskulaturen.

Risken för att ”gubben” ska komma på besök, ökar med åren och är vanligast hos män över 40 år och beror vanligtvis på att du har för dålig funktion i vaden. Det kommer ofta när du springer kortare, snabbare intervaller och plötsligt hugger det till i vaden och du måste linka hem. Med åren förlorar du nämligen styrka, elasticitet, cirkulation men även uthållighet i vaden. Du är helt enkelt för dåligt tränad för den typ av belastning du utsätter din vad för. Du kan exempelvis ha ökat din träningsdos för snabbt eller inte rehabiliterat en tidigare skada ordentligt (ärrvävnaden gör att du har ökad risk för att få en ny skada i samma område). Klassiskt är att du tar upp träning efter ett långt uppehåll (till exempel efter småbarnsåren) och går för snabbt fram i träningsmängd och intensitet utan styrkeförberedande arbete.

I det akuta skedet är det att avlasta det vill säga avbryta aktiviteten och väl hemma kan du gärna behandla det som vilken akut skada som helst med tryck, is, högläge. Efter 48 timmar övergår den akuta fasen till en subakut fas och då är det dags att börja behandla vaden lite och då kan du med fördel boka in en tid till naprapat för behandling som då kommer att undersöka funktionen i både rygg och ben för att hitta och hjälpa till att behandla orsaken till att problemet uppkom.
Behandlingen kommer förmodligen innehålla massage, pressur och/eller dry needling men troligtvis även manipulation av ländrygg och bäcken för att förbättra funktionen i hela det drabbade benet.

Tillsammans med det är det hemövningar som gäller. Till en början ”hemma-massage” till exempel med ”foamroller” och lätt stretch av både djupa och ytliga vadmuskeln men även lätta rörlighetsövningar utan belastning exempelvis rullningar av foten. Det är en fördel om du kan cykla för att öka genomblödningen i hela benet, för att öka syresättningen av muskeln och därmed även öka läkförmågan.

När du kan stödja ordentligt på benet är det dags för diverse tåhävningar både excentriska och koncentriska varianter men även träning för hela ”bakre slingan” säte, hamstrings och vad behövs. Därefter kan det vara bra med lite olika enbens- och hopp-övningar för att få tillbaka spänsten i vaden. Allt detta krävs för att få en långvarig effekt av rehabiliteringen.

Det en ska ha i åtanke är att det, som med alla skador, finns det ett samband mellan hur länge du har haft en skada eller problematik och tidsåtgången vid rehabiliteringen. Det vill säga att ju längre tid du har ”gått och dragits” med en problematisk vad, ju längre tid krävs innan den är fullt återhämtad och har full funktion igen.

För att inte ”gubben i vaden” ska dyka upp skulle jag säga att variera löpningen och att få med skogslöpning, löpskolning och löpstyrkeövningar i veckoprogrammet. Allt det för att aktivera steget och att öka spänst och elastisitet i muskeln.
Det en ska passa sig för är att öka mängd och/eller intensitet på träningen för snabbt och speciellt efter en tids uppehåll till exempel efter en långdragen förkylning.

Hoppas att detta har bringa lite klarhet i den här ”diagnosen”, den kan defintivt vara ”gubben i lådan” men du ska inte behöva vara rädd för dyker han ändå upp så är du välkommen att höra av dig!

Härliga hösthälsningar Sara